dikning efter slutavverkning i syfte att förhindra oacceptabel höjning av grundvattnet i skogsmark. Skyddsdikningens syfte är att dränera markytan så att en lämplig föryngringsmiljö åstadkoms. Skyddsdikning skall anmälas till Skogsstyrelsen senast 6 veckor innan avverkningen. Skyddsdikning är ett sätt att skydda trädplantor från dränkning p.g.a. högt grundvatten under hyggesfasen. Skyddsdikning kan bli nödvändig i samband med slutavverkning eftersom den naturliga dräneringen då minskar markant. Detta leder ofta till försumpning av fuktiga partier så att återväxten hindras. Förväntas kraftig försumpning bör dikningen kombineras med högläggning. Vid all skyddsdikning är planeringen viktig. Den bör genomföras så att man undviker slambildning. Området bör därför undersökas med avseende på lutning, jordart, vatten och övriga naturförhållanden. Skyddsdikning fungerar bäst på sandig-moig morän och grövre jordar. Finjordsrik mark (lera, silt) har en god vattenhållande förmåga, och skyddsdikning på sådan mark blir tämligen meningslös. I stället måste tillrinning från högre partier skäras av för att acceptabel dräneringseffekt ska erhållas på föryngringsytan. Det görs genom att lägga ett avskärningsdike på intilliggande terräng med dränerbar mark. Diket leds sedan vidare, eventuellt igenom det finjordsrika partiet, till en säker avledningsplats. Hyggesvegetationen får dessutom stå kvar under plantornas etableringsfas och fungerar då som dräneringspump. På övriga dränerbara jordar läggs dikena på föryngringsytan med uppfångande och avledande funktion.
Dikessystemet består av grunda avskärningsdiken och avloppsdiken. Avvattningen bör göras med så grunda diken som möjligt. För att minska slambildning kan man anlägga skavföttersdiken, risbädd på någon plats i diket eller slamgropar. Vattnet från avloppsdikena bör inte ledas direkt ut i sjöar eller vattendrag. Om möjligt bör det ledas in i försumpade myrar eller kärr eller indirekt ut i vattendrag via slamgrop och efterföljande översilning.
Skyddsdikning ska undvikas på smärre våtmarksimpediment eller redan före avverkning starkt försumpade partier. I samband med återväxtplanering finns goda möjligheter att minska behovet av skyddsdikning, t.ex. genom att avverka i olika etapper. Man kan också lämna skärmställningar som bidrar till dräneringen och därtill har andra fördelar. Ytterligare ett sätt är högläggning och plantering. Skyddsdiken behöver normalt inte underhållas, eftersom det nya beståndet kommer att dränera marken.
Naturvård vid skyddsdikning innebär att dikningseffekten inte får sprida sig utanför det skyddsdikade området. Avledningsdiken får heller inte påverka områden med skyddsvärde. Ska diket ledas ut genom en våtmark som undantagits från slutavverkning, avslutas diket strax före våtmarken. Dikesvattnet får rinna igenom, för att sedan fångas upp med ett gaffeldike nedanför. Dikesvatten får heller inte ledas direkt ut i sjö och vattendrag. Diket bör avslutas en god bit innan vattenbrynet, och på sådant sätt att sedimentpartiklar avskiljs innan dikesvattnet rinner ut. Skyddsdikning görs efter avverkning och dikesdjupet hålls till c:a 0,5 m. Eftersom åtgärden utövar en kraftig och rätt varaktig markpåverkan, kan det vara lämpligt att lägga igen dikessystemet på några ställen då beståndet nått ungskogsfasen. Se även dikning.
Skogsencyklopedin