lag som reglerar användningen av skogsmark. Gällande skogsvårdslag är från 1979, men har sedan dess ändrats flera gånger, senast 1993 då riksdagen bestämde nya övergripande mål och gjorde en del andra ändringar. Officiellt är lagens nummer i SFS (Svensk författningssamling) 1979:429.Lagen kompletteras med skogsvårdsförordningen 1993:1096 samt Skogsstyrelsens föreskrifter (1993:2) och allmänna råd. Författningssamlingen med de reviderade bestämmelserna under åren har nummer 2005:1149. Miljöbalken gäller parallellt med skogsvårdslagen.
Skogsvårdslagstiftningen består av bestämmelser om skogsskötselns allmänna inriktning (produktionsmål och miljömål), bruket av skogsmark, andra ändamål, bestämmelser om anläggning av skog, avverkning, ädellövskog, insektshärjningar, hänsyn till naturvård, kulturmiljövård och rennäring, miljöanalys och tillsyn. Lagens portalparagraf slår fast inriktningen i skogspolitiken: ”Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen.”
Reglerna om anläggning av skog säger att de åtgärder som behövs för att trygga återväxten skall utföras inom 3 år efter avverkning. Naturlig föryngring är tillåten om ett tillfredsställande plantuppslag kan förväntas inom 5–15 år. Vidare ges restriktioner för vilket skogsodlingsmaterial som får användas.
Avverkningsbestämmelserna säger att all avverkning skall vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling och i föreskrifterna ges här lägsta tillåtna slutavverkningsålder vid olika ståndortsindex. Lagen begränsar också slutavverkningsarealen på fastigheter och i föreskrifterna sägs bl.a. att en brukningsenhet som har mer än 50 ha skog inte får ha mer kalmark eller skog yngre än 20 år än hälften av arealen. Skogsägare är också skyldig att anmäla bl.a. avverkning till skogsstyrelsen samt redovisa hur återväxten kommer att tryggas samt vilka hänsyn som planeras för natur- och kulturmiljön.
Tillstånd krävs för avverkning av svårföryngrad skog, fjällnära skog och skyddsskog. För avverkningar som berör renskötseln skall samebyn i vissa fall ges tillfälle till samråd. För skyddet av ädellövskogarna gäller att dessa inte får skötas på ett sådant sätt att de inte längre kan klassas som ädellövskogar.
För att motverka effekterna av insektshärjningar föreskrivs förebyggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke, samt att Skogsstyrelsen får ge föreskrifter om bekämpning. Hänsynsreglerna omfattar skötseln (t.ex. trädslagsblandningen), hyggesstorlek och hyggesutläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av träd, gödsling, dikning och skogsbilvägar.
Hänsynskrävande biotoper och åtgärder till skydd för den biologiska mångfalden exemplifieras i ”allmänna råd”.
Skogsstyrelsen utövar den direkta tillsynen av skogsbruket och ska även tillse att den beslutade skogspolitiken genomförs i landet. Se även skogslagstiftning, skogsvårdsorganisationen, skogsvårdsstyrelse.
Skogsencyklopedin