skogligt växtsamhälle kännetecknat av en bestämd sammansättning i såväl trädskiktet som markvegetationen. Termen skogstyp används av åtskilliga författare (Cajander, Eneroth, Arnborg) i betydelsen ”ståndortstyp bedömd huvudsakligen efter markvegetation”. I praktiken urskiljs vanligen skogstypen efter några få indikatorväxter eller dominerande arter. En skogstyp innefattar flera successionsled, t.ex. hyggesfas, ungskogsfas, typfas. Skogstyper angavs tidigare för att bedöma markens produktionsförmåga och som ledning vid skogsförnyelse och beståndsbehandling. Utgångsläget var fält- och bottenskiktens utseende i ett normalt slutet och äldre bestånd. Man skiljde sedan på vegetationens sammansättning i olika faser i beståndets utveckling. Utifrån vegetationstypen angavs tillgången på näring och vatten. Skogstyperna redovisas i Skogsencyklopedin under sina benämningar. Se även Cajanders skogstypsschema, Nordsvenska skogstypsschemat. Jfr beståndstyp, växtsamhälle, markvegetationstyp, marktyp.
Skogsencyklopedin