skogsuppskattning av hel skog genom insamling, bearbetning och redovisning av data om skog och skogsmark, t.ex. arealer, virkesförråd och tillväxt. Begreppet skogstaxering brukar innebära att man i första hand önskar uppgifter om större skogsområden – inte om enskilda åtgärdsenheter (avdelningar) bestående av ett eller flera bestånd.
Vid skogsinventering används olika metoder för skogsuppskattning. (”Skogsindelning” är en benämning för den långsiktiga planläggningen av skogsbruket.) Man skiljer allmänt mellan objektiva och subjektiva metoder. Vid insamling av skogliga data används ofta inslag av båda. Beskrivning av arealförhållanden har i allmänhet stort inslag av subjektiva metoder. Objektiva metoder används i högre grad vid beskrivning av virkesförrådet. En skogsinventering kan ha formen av totalinventering eller stickprovsinventering.
Skogstaxering kan ske genom enkla okulära bedömningar eller med mer eller mindre avancerade stickprovsmetoder, beroende på vad uppgifterna skall användas till (och därmed kravet på noggrannhet) och på insamlingskostnaderna. Skogsinventering kan bestå av indelning i avdelningar, som i regel redovisas i form av en skogskarta där både flygbilder och markobservationer används som underlag, beskrivning av skogsmarken med uppgifter om bonitet, vegetationstyp, drivningsförhållanden m.m. (Den enhet som beskrivs är vanligtvis avdelning eller provyta.), beskrivning av beståndet, vanligen innefattande en bestämning av virkesförrådets storlek, åldersklass eller huggningsklass, tillväxt, trädslagsfördelning och medeldiameter, förslag till åtgärder. Se även stickprovsinventering. Jfr beståndstaxering, provyta, provytetaxering, linjetaxering, riksskogstaxering, skogsuppskattning, skogsindelning.
Skogsencyklopedin