(Acer platanoides) ett 20–25 m högt träd med tät, lövrik, högt välvd krona. Bladen är handflikiga med fem flikar. Blomningen sker på våren innan lövsprickningen. Blommorna sitter i upprätta, kala, gulgröna knippen. Frukten är kal med vingar som sitter i en trubbig vinkel. Fröet mognar i oktober.
Skogslönn förekommer oftast i lövblandskogar och lundar. I Sverige förekommer den relativt allmänt upp till Uppland. Skogslönnen fordrar god mark för att utvecklas väl. Jorden bör vara finjordsrik och kalkhaltig. Stormfastheten är god. Arten tillväxer snabbt i ungdomen. Viltskador kan vara ett problem. Inhägnad behövs vanligen som skydd efter plantering.
/Nedanstående är uppgift ur SE 2000/
Naturlig föryngring av lönn sker villigt och ofta utan markberedning. Plantering bör ske glest i 1,8×2,0 meters förband då den lätt bildar genomgående stamaxel men samtidigt kräver viss trängsel för att få god kvalitet. Skogslönn betas kraftigt av vilt varför stängsling är att rekommendera. Risplantering kan vara ett bra alternativ på skogsmark. Finns möjlighet att plantera under skärm bör detta utnyttjas.
Röjning kan göras hårt eftersom arten lätt bildar genomgående stamaxel. Första röjningen bör ske vid 2,5–3 m höjd. Tre år senare tas dubbeltoppar och förväxande individer bort. Stamantalet reduceras till 4000 respektive 2500 per hektar. Man kan också tillämpa punktröjning runt huvudstammar i ett förband om 4 m. Därefter inriktas skötseln på att gynna huvudstammarna.
Gallring inriktas på att vidmakthålla trängselverkan så att klykbildning undviks. Observera att skogslönn är ljuskrävande och måste ha ordentligt kronutrymme. Lönn förekommer som inblandning i lövskog av t.ex. ask, ek och bok. Lönn gallras som ask, men bör stå något tätare fram till 40–50 års ålder. I första hand gallras förväxande och klykiga individer ut.
Slutavverkning kan ske vid 80 år då stammarna bör ha nått sådana dimensioner (40–50 cm brösthöjdsdiameter) att slutavverkning är aktuell.
Skogslönnens ved är nästan vit. Skillnad mellan splint- och kärnved saknas. Med tiden blir färgen något gulaktig. Veden är inte beständig mot röta eller insekter. I fuktigt tillstånd angrips trädet lätt av svampar. Virket är medeltungt, hårt och elastiskt och tämligen lätt att bearbeta. Det har ett dekorativt utseende, speciellt på radiella ytor av de stora märgstrålarna. Fiberstrukturen är oftast rak, men ibland vågig och bildar då vackert tecknade ytor. Virket används till finare möbler samt svarveri- och snickeriarbeten. Sovande knoppar kan ge upphov till fågelögeved vilket är ett mycket eftersökt fanér. Arten var tidigare ett vanligt inslag i ängsbruket och hamlades för foder till djuren. Jfr lönn, naverlönn, sockerlönn, sykomorlönn.
Skogsencyklopedin