lagstiftning angående skogsbruket. I första hand avses skogsvårdslagen, skogsvårdsförordningen och Skogsstyrelsens föreskrifter. Men även andra lagrum har betydelse, t.ex. flera avdelningar av miljöbalken, även om dessa inte ingår i skogslagstiftningen.
Lagstiftningen har sitt ursprung redan i de gamla landskapslagarnas regler om rätten att odla upp mark och rätten till bärande träd och avverkning av s.k. storverksträd (master, visst byggnadsvirke m.m.). Under 1800-talet visade det sig att man misshushöll skogsresurserna och 1903 hade den första egentliga skogsvårdslagen stiftats, vari framför allt krav på återplantering efter avverkning angavs. År 1923 byggdes lagen ut med regler om att den växande yngre skogen endast fick gallras och inte slutavverkas eller avverkas så att beståndet riskerade att få en undermålig virkesproduktion. Regler infördes också mot att hela hemman kalavverkades. Lagstiftningen utökades och reviderades 1948 och skogen skulle då skötas så att ett ”tillfredsställande ekonomiskt utbyte utvinns och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålls”. Hänsynsaspekterna hade ännu inte gjort sig gällande. Men i och med att naturvårdsdebatten tog fart under 1960-talet och nådde skogsbruket i början av 1970-talet växte opinionskraven och insikterna om naturvärdena och 1975 utökades lagen med regler om särskild hänsyn till naturvårdens intressen, vilka betonades ännu starkare i 1979 års skogsvårdslag samtidigt som produktionsintressena markerades, bl.a. infördes en röjningsskyldighet. Det låg i tiden att mål skulle vara mätbara och målet för svenskt skogsbruk lades nu också fast i siffror genom att riksdagen angav att skogen långsiktigt skulle avkasta 75 miljoner m3sk årligen. Delvis som en följd av detta infördes 1983 nivåer för lägsta avverkning på fastigheter samt en skyldighet för skogsfastigheter större än en viss areal att ha en skogsbruksplan. Som bas för denna strävan att ha kontroll över måluppfyllelsen bedrevs en landsomfattande s.k. Översiktlig skogsinventering (ÖSI).
Gällande skogsvårdslag är resultatet av en revidering 1993 då många detaljregler togs bort samtidigt som man likställde miljö- och produktionsmålen med varandra. Miljöreglerna blev fler och strängare, och skogsvårds- och avverkningsreglerna förenklades. Ansvaret för de skogspolitiska målen ligger nu i huvudsak på skogsägaren själv. Se skogsvårdslagen.
Skogsencyklopedin