eld med okontrollerat förlopp i skog eller annan utmark. Skogsbränder i skogsbruk orsakas av gnistor från röjsågar, markberedningsaggregat, tåg, slarv med eld m.m. Högst 10 % av antalet skogsbränder orsakas idag av blixtnedslag. Markfuktighet, vind, luftfuktighet, terrängens lutning och skogstyp är faktorer som påverkar brandens förlopp (jfr brandbeteende). Tack vare en mångfald av vattendrag och våtmarker blir skogsbränder i vårt land sällan förödande. I äldre tider var skogsbränder och aktiva betesbränningar vanliga och utgjorde dessutom grund för skogens naturliga förnyelse. I dag förekommer skogsbränder ganska sällan, huvudsakligen tack vare åtkomligheten genom det utbyggda skogsbilvägnätet och en effektiv bevakning (med flyg i större delen av landet under sommarmånaderna) i kombination med god organisation av släckningsarbetet. År 1994 berördes c:a 2 100 ha och de svåra skogsbrandåren 1974, 1975 och 1992 brann det på 6 000–7 000 ha. Under de riktigt stora brandåren (t.ex. 1831) beräknas flera hundratusen hektar skog ha brunnit. Dendrokronologiska studier av skogsbrändernas inflytande visar att i genomsnitt c:a 1 % av skogsmarken brann årligen, dock med stor variation mellan torra och blöta år.
Skogsbrändernas betydelse har varit avgörande för svenskt skogsbruk. Utan återkommande bränder skulle skogarna vara grandominerade – i alla fall innan industrialismen gjorde sitt intåg. Skogsbränder dödar ofta granen medan grovbarkiga, äldre tallar kan överleva och bli fröträd som ger en ny skogsgeneration. Tack vare skogsbränderna blev bestånden flerskiktade med grova och kvistrensade tallöverståndare. Kvalitetsbestånd av tall skulle utan tidigare skogsbränder idag vara en sällsynthet. Virkesförråden i tidigare brunna naturskogar på god morän skulle tåla en jämförelse med dagens produktionsbestånd. På bördig mark kunde elden ge en succession av lövskog efter ett granbestånd.
Skogsbrand bör inte benämnas skogseld. Se även skogsbrandbekämpning, skogsbrandfält, skogsbrandförsvar.
Skogsencyklopedin