(1891–1957) svensk poet, essäist, översättare och botaniker. Fil. dr. (1950) och docent (1951) i botanik vid Uppsala universitet, efterträdde Sven Hedin 1953 som ledamot av Svenska akademien på stol 6. Idag är Sten Selander mest känd för standardverket Det levande landskapet i Sverige (1955, 1957, 1987). Andra naturskildringar är ”Svensk mark” (1934), ”Mark och människor” (1937, 1938), Lappland (1948, 1949), Stränder (1951).
Skogsencyklopedin