avbildning av jordytan registrerad av satellitburen sensor. Vanligen används en optisk sensor som ger digitala bilder. Dessa sänds till mottagningsstationer på jorden, bl.a. på Esrange utanför Kiruna. De vanligaste satelliterna för skogliga ändamål är Landsat (USA), SPOT (Frankrike och Sverige) samt IRS (Indien), vilka registrerar ytan i kvadrater med 30 m sida ned till 5 m sida. Via SACCESS-databasen som kan nås från Lantmäteriets hemsida kan årliga bilder över Sverige från SPOT och motsvarrande satelliter fås gratis. Det finns även flera civila satelliter, som registrerar bilder med c:a 1 m pixlar, t.ex GeoEye-1 som registrerar 0,5 m pixlar i svartvitt. Kostnaden för de mest högupplösande satellitbilderna i kombination med ett välfungerande nationellt flygfotograferingsprogram gör dock att användningen inom svenskt skogsbruk är liten.
Digitala satellitbilder behandlas i dator då de bl.a. justeras till kartprojektion och bearbetas för att framhäva den skogliga informationen. Tillsammans med digitaliserad information från fältmätningar kan sedan översiktliga uppskattningar av virkesförråd göras automatiskt. Skattningarna har ett medelfel kring 35 % på beståndsnivå och kan därför inte rekommenderas till skogsbruksplanering. Gratis satellitbildsskattningar av detta slag kan hämtas från http://skogskarta.slu.se/. Genom att jämföra satellitbilder från olika tillfällen kan förändringar i skogsområden upptäckas. Denna teknik används av Skogsstyrelsen för årlig kartering av alla nya kalhyggen i Sverige. Digitala satellitbilder kan också användas som bildbakgrund i GIS-system och vid visuell tolkning. Sådana bilder är särskilt användbara vid ajourhållning av information om hyggen och vägar. Se kartor, fjärranalys.
Skogsencyklopedin