vävnadsskada som uppkommer p.g.a. för hög salthalt i marken eller luften. Saltskador förekommer i första hand vid västkusten där stormar gör fuktig luft salthaltig. Skadorna blir därför tydligast och vanligast i skogsbryn nära stranden. Efter mycket kraftiga stormar kan skador uppstå betydligt längre in i landet. Gran är känsligare än tall och skadesymptomen är en blekt rödbrun missfärgning av barrspetsarna eller fläckvis på hela barren, företrädesvis på den vindexponerade sidan av trädet. Skadorna av luftburet salt består av att detta direkt skadar cellerna. Blir barrförlusterna betydande leder skadorna till minskad tillväxt. Stora saltmängder i marken kan förorsaka näringsbrist och uttorkning.
Skogsencyklopedin