(1)(Salix caprea) art i släktet sälgar, viden och pilar. Den enda trädformade salixarten som växer i Sverige. I norra Sverige och i fjälltrakterna ersätts den ofta av underarten (S. caprea ssp. sericea). Sälg bildar ofta hybrider med andra släktingar vilket gör att det är svårt att artbestämma den. Han- och honblommor sitter på olika individer. Blomningen sker på bar kvist i april och bladen spricker omkring två veckor efter blomningen. Sälgen är insektspollinerad. Ståndarsamlingarna är lysande gula och yviga medan honhängena är mer oansenligt gröna. Fröna mognar i juni och för att de ska gro krävs bar och fuktig jord. Sälgen har utvecklat en unik överlevnadsstrategi. Den kan bryta en vegetativ vila. En sälg som varit död flera år kan vid avverkning eller brand skjuta skott på nytt.
Ståndort: Bästa marken för kvalitetsproduktion är friska skogsmarker och lundartade moar. Sälgen är dock tolerant med avseende på markslag. Arten är tålig mot vinterkyla men känslig för vår- och höstfroster.
Skötsel: Sälg skjuter stubbskott men inte rotskott. Arten är lätt att föröka med sticklingar, vilket också minskar kostnaden för beståndsanläggningen. I naturligt tillstånd är sälg mycket sällan dominerande trädslag vilket talar för att anlägga den i blandbestånd. Sälg som växer tätt och i skugga får en rak stam vilket talar för att kombinera den med något sekundärträd som amträd. Kronan måste emellertid få utrymme att växa fritt. För att undvika rötangrepp bör arten avvecklas senast efter 5 år. P.g.a. sin mycket ringa skogliga betydelse är kunskapen om skötseln dock begränsad.
Virkesanvändning: Veden är ljust gulaktig med brunröd kärna. Virket är ströporigt, löst och mycket känsligt för röta. Det är elastiskt böjligt och krymper lite, dock spricker det lätt vid torkning. Veden används främst till bränsle och får blandas i massaved. Den mörkare kärnan används ofta till slöjdvirke.
– (2) vardaglig benämning på arter i släktet Salix.
Skogsencyklopedin