maskin eller anläggning för sågning av stockar. Själva sönderdelningsutrustningen (”sågen”) kan vara av typen bandsågverk, cirkelsågverk, ramsågverk eller kombinationer av dessa. I sågverksanläggning ingår utrymmen, byggnader och maskiner för timmerlager, timmersortering, barkning, kantsågning, delningssågning, kantning av sidoutbyten, råsortering, ströläggning, torkning, justering, slutsortering, paketering och utlastning samt eventuella mellanlager och färdigvarulager.
Lagringen av sågtimmer sker vanligen vid sågverket och på land. Tidigare var det vanligt med vattenlagring. Fordras lagring under längre tid under sommarhalvåret, vattenbegjuts timmret för att undvika angrepp av svamp och insekter.
Vid timmersorteringen kvalitetsbedöms varje stock (vanligen okulärt), stocklängd och diameter mäts vanligen automatiskt i en s.k. automattummare. Automatisk kvalitetsbedömning förekommer varvid bulighet, krokighet, avsmalning och andra yttre faktorer kan bedömas. Med hjälp av genomlysningsteknik kan även trädslag, röta, kvistighet och kärnvedsandel bedömas. Efter inmätningen sorteras stockarna automatiskt i särskilda fack. Dimensionssorteringen gör att en lång serie stockar kan sågas utan att sågen måste postas om.
Vid barkningen, som kan ske före eller efter sorteringen, matas stocken genom en barkmaskin för enstocksbehandling. Före eller efter barkningen passeras en metalldetektor för att avslöja spik och andra metallföremål som kan skada sågblad eller klingor. I samband med barkningen eller strax efter kan även en rotreducering ta vid för att få bort besvärande rotansvällning.
Därefter tar den egentliga sönderdelningen vid. En operatör styr från en manöverhytt vid sågens inmatningsbord tillförseln av sågtimmer. Vid den sedvanliga fyrsågningen börjar sönderdelningen i kantsågen där stocken sågas till block genom avskiljning av bakar (ytvedsbrädor) och eventuellt sidobrädor. Bakarna går vid behov till en klyvsåg. I en planreducerare fås inga bakar utan ytveden flisas direkt, huvudsakligen massaflis.
I delningssågen, som ibland utgörs av kantsågen, delas blocket upp i s.k. centrumutbyte och oftast ytterligare sidoutbyte. Bland delningssågarna dominerade tidigare ramsågarna tack vare den goda måttnoggrannheten, men de är omständiga att posta om och fordrar därför dimensionssorterade stockar. Matningshastigheten c:a 20–30 m per minut. Cirkelsågar utvecklades först för kantning och kapning, men kom under mitten av 1900-talet att användas alltmer till sönderdelningen. Bandsågar kombineras ofta med en planreducerare i samma maskin. De båda sistnämnda typerna kan postas om på ett ögonblick och fordrar därför inte dimensionssorterade stockar. Matningshastigheten genom band- och cirkelsågar, som oftast används, är c:a 40–120 m per minut beroende på bl.a. stockdimension.
Sidoutbytet transporteras till kantverket, där oönskad vankant (ytved) avlägsnas eller går in i ett reducerkantverk, som direkt hugger upp sidostyckena till flis. En variant är blockreduceraren, som fräser bort alla fyra kanterna så att ett sågblock erhålls direkt. I s.k. profileringslinjer fräses profiler ur stocken. Därefter sågas, eventuellt, redan kantade sidoutbyten loss från blocket, varefter i nästa operation centrumutbyten och eventuella sidoutbyten sågas fram. Fördelen med profileringstekniken är högre produktionskapacitet och jämnare mått. Nackdelen är ett sämre volymutbyte (vad avser sågad vara).
Råsortering av centrumutbytena och de kantade sidoutbytena sker efter dimension och i vissa fall kvalitet varefter virket ströläggs (varvas luftigt på klena brädor, strön) dimensionsvis i paket inför torkningen.
Vid torkningen minskas fuktkvoten i virket så att den avpassas till hur virket skall användas, t.ex. för hus, möbler eller snickerier. Torkningen skedde förr i öppna brädgårdar, men sker nu i särskilda byggnader konstruerade för hög och kontrollerad temperatur och fuktighet under 4–10 dygn. Temperaturen kan i vissa fall ligga strax över 100°C.
Efter torkningen sker justering av virkesstyckena varvid dåliga ändbitar kapas av.
Slutligen sker en kvalitetsortering av den sågade varan.
I samband med slutjusteringen märks ofta plankan eller brädan i ena änden med en kvalitetssymbol och sågverkets symbol, s.k. skeppningsmärke.
Paketeringen för utlastning och leverans sker antingen i fallande (blandade) längder eller i längdpaket där alla stycken har samma längd.
Sågutbytet för rått virke är ungefär 55 %, som sedan efter torkning minskar till knappt 50 % leveransklar vara. Biprodukter är främst sågverksflis och sågspån som säljs som råvara till massaindustrin.
Sågverksbranschen är sedan länge en av Sveriges viktigare industrigrenar. Av tradition har branschens struktur präglats av en mångfald sågverk med såväl liten som stor produktion, belägna såväl i inlandet som vid kusten. På senare tid har mycket stora, kustnära sågverk anlagts. Till sågverken hör också de små, ofta mobila, ”enmanssågverken” med kapacitet att såga från husbehov till en mindre försäljningsvolym. Se även sågverksindustri, köpsågverk.
Skogsencyklopedin