skogsodlingsmetod som innebär att en begränsad mängd frö av bestämd kvalitet sprids efter någon form av markberedning. Faktorer som påverkar metodens användning är bl.a. ståndortens egenskaper, önskad såddtidpunkt på året och frötillgången. Sådd är ofta ett alternativ på marker lämpliga för självföryngring, dvs. på torra till friska marker med inte alltför tjocka humustäcken. Uppfrysningsmarker med finkornig textur ska undvikas helt liksom mycket vegetationsrika marker. Markberedning för sådd ska vara grund med strävan att frilägga blekjorden eller gränsskiktet mellan blekjord och humustäcke på den yta som ska besås. Lämpliga markberedningsformer är grund kontinuerlig harvning, fräsning eller fläckupptagning (s.k. långfläck). Fröåtgången beror på ståndortens förutsättningar, metodik och trädslag men även på vilken typ av bestånd (täta-ordinära) man vill skapa. Den kan variera mellan 0,1 och 0,3 kg grobara frön per hektar. Sämre grobarhet/vitalitet eller högre frövikt betyder att mängden måste ökas. Sådden bör ske som radsådd även om markberedningen gjorts som fläck. Sådd måste ibland följas av plantröjning, speciellt om punktsådd använts.
Rätt utförd och lyckad sådd ger billiga föryngringar med god möjlighet till höga stamtal, vilket kan möjliggöra ett tidigt högt biomassauttag och samtidigt bra egenskaper hos kvarstående träd. I norra Sverige bör sådd vanligen ske från slutet av maj till början av juli, i södra Sverige från slutet av april till början av juni. I områden med försommartorka bör sådden vänta tills efter midsommar och fram till början av juli. Bok- och ekollon sås under våren (april–maj). Se även frögiva.
Skogsencyklopedin