en typ av kannborr, där funktionsdugligheten ökat i jämförelse med Hillerborren. Borren beskrevs ursprungligen av Belekopytov och Beresnevich (1955) under benämningen Giktorfs torvborr. Provtagaren är utformad som en halvcylindrisk kanna, som roteras 180° mot en längsgående vinge, som vid användandet hålls fast i provmediet som ett utskjutande roder. Genom denna konstruktion kan provtagaren, i stängt läge, med hjälp av handkraft och skarvbara sondstänger föras ned till ett bestämt provdjup utan att sedimentet där provet tas, blir påverkat eller stört. Genom vridningen innesluts provet i provkannan varefter det kan hämtas upp. Störningar av lagerföljden minimeras på detta sätt. Andra fördelar är att provet lätt exponeras som en sammanhängande sträng, liggande på vingen då provtagaren öppnas genom att kannan vrids 180°. Den vanligaste längden på kannan (provtagaren) är 0,5 m eller 1 m och diametern är c:a 5 cm. Skarvstängerna består av stålrör av 1,0 eller 1,5 m längd. Jfr Hillerborr.
Skogsencyklopedin