(1) vitt begrepp som står för olika typer av nedbrytning av levande eller död organisk vävnad. Oftast orsakas rötan av svampar och bakterier. Vävnadsnedbrytningen uppstår ofta som en effekt av utsöndrade enzymer, som först bereder vävnaderna så att svamparna och bakterierna kan tillgodogöra sig dessa som energikälla.Svampar som växer med tunna hyfer är särskilt väl lämpade för att genomväva olika substrat t.ex. av trä. Rötor kan tillväxa med olika hastighet och växer till så länge som substrat och miljöbetingelser medger det. Röta förekommer såväl i växande träd som i döda stockar i skogen och i virke. Rötor kan orsaka mycket stora ekonomiska förluster, men är också en viktig del av det naturliga kretsloppet (se även rötsvamp).
I skogsbruket betyder rötor oftast rötor av olika slag i de levande träden. Det är en lång rad svamparter som är de huvudsakliga nedbrytande organismerna och deras inverkan kan grovt delas in i de tre huvudtyperna vitröta, brunröta och soft rot. Vitrötesvampar kan bryta ned vedens alla huvudbeståndsdelar, cellulosa, lignin och hemicellulosa. Angripna vedpartier får i början en rödbrun färgton som senare ljusnar, blir gulvit till vit och fibrös. Brunröta bryter inte ned ligninet men väl det andra. Veden, som blir brun, krymper och spricker i kubformade stycken.Soft rot kallades tidigare mjukröta, men det namnet bör undvikas eftersom mjukröta även betecknar ett utvecklingsstadium av röta i allmänhet. Soft rot kännetecknas av att hålrum bildas i vedfibrernas cellväggar och virkets hållfasthet försämras ofta utan tydliga tecken på angrepp.
Olika träslag har mycket varierande motståndskraft mot röta. Det mest resistenta av de inhemska träslagen är kärnveden hos ek. Även kärnved av furu och lärk har god resistens mot röta. Det finns träslag från andra världsdelar som har ännu bättre resistens, t.ex. cederträ (Thuja plicata) och framför allt teak och vissa andra tropiska träslag. Denna naturliga resistens beror bl.a. på att trädet har svamphämmande extraktivämnen, i furu främst pinosylvin. Virke som skall användas i direkt kontakt med marken kan impregneras med olika träskyddsmedel. Jfr impregnering, rotröta.
– (2) virkesfel orsakat av att ved brutits ned av svampar eller bakterier. Svampangrepp i virke beroende på förhöjd fuktighet försämrar virkets mekaniska egenskaper. Med hänsyn till den angripna vedens konsistens indelas röta i faströta och lösröta. Utifrån uppkomstsättet indelas röta i lagringsröta och skogsröta.
-(3) inom zoologi och medicin används begreppet röta i samband med inflammationer och varbildningar hos både djur och människor, t.ex. tand- och benröta, men även för t.ex. yngelröta hos bin.
Skogsencyklopedin