(Sorbus aucaparia) art i familjen rosväxter. Arten finns i Europa och Asien, främst i skogar, hagar och stränder. Den är allmän i hela Norden. I norra Sverige och fjällområdena växer ofta underarten (S.a. ssp. glabrata) Trädet växer som buske eller småträd och kan bli upp till 15 meter högt. Barken är grå, slät och blank. Bladen är parbladiga med sågade småblad. Lövsprickningen sker i slutet av april. Blommorna är vita och platta och blomningen sker i maj–juni. Frukten är en gulröd stenfrukt som mognar i augusti. Arten saknar praktiskt taget skoglig betydelse.
Ståndort: Rönnen har låga ståndortskrav, men utvecklas bäst på friska, mullrika moar och mjälajordar. Den är stormfast men får på grundare mark ett vidsträckt, ytligt rotsystem.
Skador: Arten är mycket begärlig för vilt.
Skötsel: Sådd av frön av rönn görs på hösten eller under tidig vinter. Föryngringsområdet bör hägnas för att undvika betesskador. Rönn bör anläggas i blandbestånd för bättre kvalitet. Första röjning bör ske vid c:a 2 m höjd då 10000 stammar per ha lämnas. Andra röjning sker vid 4 m höjd. Stamkvistning kan utföras för god kvalitet. Kronan bör vara 40–50 % av trädhöjden och måste ha utrymme för att utvecklas på rätt sätt. Slutavverkning kan ske efter 30–40 år.
Virket är ströporigt med rödaktig till vit splintved. Kärnveden är rödbrun. Årsringarna syns ganska tydligt. Virket är segt och svårt att klyva. Beständigheten måttlig eller ganska dålig. Det används främst till svarveri, snickeri och slöjdarbeten.
Arten har haft stor roll i folktron och religionen. Speciell kraft ansågs flygrönn ha som grott i klykor och grenbrott på andra träd. I folkmedicinen användes barken och frukterna. I fornnordisk mytologi var den Tors träd. Rönnens namn har samband både med röjning och runa.
Se även Sorbus.
Skogsencyklopedin