beståndsvårdande utglesning av plant- och ungskog utan att gagnvirket tas tillvara. Röjningsavfallet kan dock under vissa omständigheter tas tillvara som biobränsle. Åtgärden betraktas då ändå som röjning och inte som gallring. Syftet är främst att gynna önskade trädslag eller individer och att uppnå ett ändamålsenligt produktionsförband. Med röjningen läggs tillväxten över på färre stammar, vilka bedöms vara utvecklingsbara. Träden uppnår en jämnare och grövre medelstam. Detta sänker framtida skötselkostnader. Beståndskvaliteten höjs genom att skadade, grovkvistiga eller krokiga individer tas bort.
Röjningsstyrkan och antalet röjningar påverkar inriktningen på vedproduktionen. Flera svaga röjningar ökar virkeskvaliteten, medan kraftiga insatser förbättrar skötselekonomin och gynnar det enskilda trädets volymproduktion. Ju längre röjningsinsatsen fördröjs, desto mindre blir volymproduktionen av gagnvirke. Trädslagsvalet kan styras mot det som passar ståndorten och därigenom erhålls produktionsvinster. Genom att styra röjningsåtgärderna i tid, uttag och antal, kan skador p.g.a. vind, snöbrott och betning mildras. Stamantal efter röjning bestäms av bonitet, produktionsmål, risk för skador p.g.a. snö, vind och vilt.
Beroende på bestånd, skötselmål och ekonomi kan man använda olika former av röjning.
Selektiv röjning indelas i lövröjning, punktröjning, vargröjning, plantröjning och ungskogsröjning och innebär att de stammar som ska ingå i det fortsatta beståndet utses genom en selektiv, individuell bedömning. Selektiv röjning dominerar i svenskt skogsbruk och därför är den mesta tekniken och metodiken avpassad efter detta.
Kvalitetsröjning är en form av selektiv röjning som lämpar sig vid naturlig föryngring och sådd där hög planttäthet medger kvalitetsproduktion (i normalfallet fler än 10 000 stammar per hektar). Syftet är att dämpa ungdomstillväxten och minimera kvistgrovleken. Ingreppet utförs vanligen som en tvåstegsröjning. Andra förutsättningar för kvalitetsröjning kan vara vid föryngring under högskärm eller lågskärm, eller genom lövinblandning då utgångsförbandet är glest. Gran hävdar sig inte lika väl som tall i kvalitetshänsyn, främst beroende på relativt låga prisskillnader mellan olika gransortiment. Undantaget är gran på åkermark som drabbas av kraftig värdeförlust om den får stamsprickor.
Geometrisk röjning innebär att bestånden röjs utifrån plantornas position utan hänsyn till deras kvalitet eller förutsättningar. I Sverige används metoden enbart vid maskinell röjning och i tidiga ingrepp i självföryngringar av ädellövskog med mycket högt plantantal. Geometrisk röjning indelas i radröjning och gatröjning.
Kemisk röjning innebär att ungskogsbeståndet besprutas med en herbicid som dödar lövträden. Metoden är kostnadseffektiv men bidrar till en stark schablonisering av skogsbruket. Spridning sker med flygplan, helikopter eller markburen spruta. Till kemisk röjning hör också fickning. Metoden är numera förbjuden utan särksilt tillstånd från Kemikalieinspektionen samt dispens av berörd kommunfullmäktige och Skogsstyrelsen.
Mekanisk röjning innebär att ungskogsbeståndet befrias från oönskade stammar genom att dessa slits, knäcks eller kapas av. Mekaniska redskap är röjyxa, röjkniv, röjsåg och röjmaskin. Till mekanisk röjning räknas även kreatursbetning och att knäcka stammar för hand, t.ex. i björkföryngringar.
Manuell röjning innebär att röjningen sker med hjälp av handredskap såsom röjyxa eller röjkniv. Metoden lämpar sig för punktinsatser av mindre omfattning, men används inte i större skala.
Motormanuell röjning innebär att träden fälls av en eller flera personer som går i beståndet och använder motorröjsåg. Metoden har länge varit förhärskande inom såväl småskaligt som storskaligt skogsbruk. Metoden är också lämplig eller nödvändig som komplettering vid maskinell röjning på de ställen i beståndet där maskin inte kan eller bör användas.
Maskinell röjning kallas röjning med röjmaskin. Den har sin plats främst i storskogsbruket och är tillämpbar och kostnadseffektiv i bestånd med höga stamantal, speciellt lövrika bestånd med grova stammar och buketter där motormanuell röjning är tung och monoton, där grundförhållanden, ytstrukturer och lutningar inte är för svåra, om huvudstammarna inte är mer än dubbelt så höga som röjmaskinens frigångshöjd, i bestånd som är tillräckligt stora eftersom maskinflyttningskostnaderna är stora, där tekniken i övrigt inte krockar med naturvårds- eller produktionsmål. Maskinell röjning kan också kombineras med motormanuell på samma yta genom motormanuell punktröjning följd av maskinell röjning, samt förenklad maskinell röjning följd av motormanuell röjning. Förenklad maskinell röjning innebär att röjmaskinen lämnar röjstammar runt huvudstammarna. Kvarlämnade röjstammar avverkas sedan motormanuellt.
Naturvård vid röjning: Biotoper med skyddsvärd eller hotad flora och fauna röjs inte. Undantag kan finnas för ljuskrävande arter. Smärre våtmarker, rikkärr, myr- och bergimpediment röjs inte. Kantzoner mot öppen mark, impediment, stränder och bäckar röjs inte heller. Mångfalden värnas genom att låta bärande träd och buskar stå. Finns småpartier av produktiv skog insprängda på mark som inte ska röjas, undantas den också. Röj inte nära bo- eller spelplatser under de tider på året då faunan kan störas. Jfr avverkning, gallring, plantskogsröjning, odlingsröse, röjningsgallring, röjningsröse, ungskogsröjning.
Skogsencyklopedin