Skogsencyklopedin

ristyp

skogstyper i det Eneroth-Arnborgska systemet. Skarp ristyp har i bottenskiktet lavar såsom renlav (Cladonia rangiferina m.fl.), påskrislav (Stereocaulon paschale), islandslav och snölav (Cetraria islandica, C. nivalis) m.fl., i fältskiktet spridda ris (nanolignider), i trädskiktet tall (Pinus sylvestris), ofta glest. Skarp ristyp förekommer på utpräglat torr (skarp) och mager mark. Torr ristyp har i bottenskiktet mossor (Pleurozium schreberi m.fl.) och lavar, i fältskiktet omväxlande ljung (Calluna), kråkris (Empetrum), lingon (Vaccinium vitisidaea), blåbär (Vaccinium myrtillus), i trädskiktet tall (Pinus sylvestris) eller trögväxande gran (Picea abies) och enstaka björk, företrädesvis vårtbjörk (Betula pendula). Frisk ristyp har i bottenskiktet skogsmossor (Hylocomium splendens, Pleurozium, Ptilium m.fl.), i fältskiktet rikligt med ris, främst blåbär (Vaccinium myrtillus) men även lingon (Vaccinium vitisidaea), i trädskiktet gran (Picea abies) eller tall (Pinus sylvestris) med lokalt inslag av björk (Betula ssp.). Frisk ristyp är en mycket vanlig hedskogstyp. Fuktig ristyp har i bottenskiktet skogsmossor (Hylocomium splendens, Dicranum undulatum m.fl.), vitmossor (Sphagnum girgensohnii, S. robustum) eller björnmossor (Polytrichum commune), i fältskiktet dominerande ris, blåbär (Vaccinum myrtillus), lingon (Vaccinium vitisidaea), odon (Vaccinium uliginosum) m.fl., stundom skogsfräken (Equisetum silvaticum) och starr (Carices), i trädskiktet gran (Picea abies), lokalt även tall (Pinus sylvestris) med lövträdsinslag företrädesvis av glasbjörk (Betula pubescens). Fuktig ristyp är en vanlig och vitt utbredd skogstyp. Våt ristyp har i bottenskiktet åtminstone fläckvis matta av vitmossor (Sphagnum girgensohnii) och björnmossa (Polytrichum commune), i fältskiktet rikligt med ris (nanolignider), såsom hjortron (Rubus chamaemorus), blåbär (Vaccinium myrtillus), odon (Vaccinium uliginosum), skvattram (Ledum palustre) m.m., i Nordsverige ofta klotstarr (Carex globularis), i trädskiktet mest gran (Picea abies) men här och var tall (Pinus sylvestris) och glasbjörk (Betula pubescens). Våt ristyp är en sumpskogstyp som förekommer på dåligt dränerade marker. Jfr våt fräkenristyp, Cajanders skogstypsschema, vegetationstyper, skogstyp.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Anns forskning belönas med guldmedalj
SkogsJobb