en uppskattning av skogstillgångarnas storlek och beskaffenhet i ett land, grundad på objektiva och oftast återkommande stickprov. Den visar aktuellt tillstånd, utförda åtgärder och andra förändringar och ger fortlöpande underlag för planering och kontroll av skogens tillstånd och utnyttjande som naturresurs på regional- och riksnivå.
I Sverige har sex fullständiga omdrev av riksskogstaxeringen genomförts. Det första omdrevet, 1923–29, utfördes i form av en linjetaxering, och ett eller ett par län taxerades varje år. Så skedde också vid den andra taxeringen, 1938–52, men vissa mätningar koncentrerades då till provytor. Sedan 1953 är taxeringen årlig och baserad enbart på provytor, vilka täcker hela landet i ett regelbundet nät. 1953 ändrades även omdreven, som blev 10-åriga. Det sjunde omdrevet startade 1993 och planerades bli 5-årigt men av ekonomiska skäl kommer man att gå tillbaka till 10-åriga omdrev. Från 1983 är c:a 40 % av antalet provytor permanenta och återinventeras med mellan 5 och 10 års intervall, medan övriga provytor är tillfälliga och inventeras bara en gång. Den första återinventeringen av ytor utlagda 1983–87 startades 1988. Återinventeringen ger möjligheter att säkrare observera förändringar av olika slag.
Fältarbetet, som genomförs av speciella taxeringslag under barmarksperioden, är indelat i fem huvudmoment: arealinventering, förrådsinventering, återväxttaxering, stubbinventering och ståndortsinventering. Dessutom tillkommer specialinventeringar av olika slag, t.ex. viltskador, kronutglesning etc.
De viktigaste observationerna som rör all mark är ägoslag, ägargrupp, belägenhet, höjd över havet, virkesförråd, trädantal, tillväxt, avverkningsvolym och avverkningsareal samt volym, tillväxt, skador och ålder hos enskilda, utvalda träd. På skogsmark observeras dessutom terrängförhållanden, mark-, busk- och trädvegetation, huggningsklass, beståndsålder, bonitet, utförda och föreslagna åtgärder, slutenhet, grundyta, medelhöjd, skogsskador, utförda återväxtåtgärder och återväxtens tillstånd. I senare taxeringar har även införts mätningar av olika mångfaldsvärden, såsom mängden död ved.
Taxeringen utförs av institutionen för skoglig resurshushållning vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå (där den s.k. Riksskogstaxeringen är ett viktigt projekt) och redovisas fortlöpande i bl.a. serien Skogsdata från institutionen för skogstaxering och i Skogsstatistisk årsbok. Fältarbetet genomförs av c:a 15 taxeringslag med 2–3 man i varje lag. Speciella lag gör kontrolltaxeringar för att kalibrera mätmetoderna och få fram värden på mät- och registreringsfel. Jfr markinventering.
Skogsencyklopedin