en brant, nedtill blockrik bildning på bergssluttning. Rasbranter förekommer ofta vid sydberg och kan utgöra växtplats för växter som saknas i omgivningen i övrigt. Rasbranter och bergbranter är nyckelbiotoper av skiftande karaktär beroende på väderstreck, beskuggning, lutning, hydrologi och bergart eller jordart. Miljön är mosaikartad och många specialiserade arter finner livsrum sida vid sida. Beståndet domineras ofta av de storm- och raståligare lövträden. Området är ofta orört tack vare att det är otillgängligt. Tillgången på döda eller kullfallna träd är god. I sydbranter – s.k. sydväxtberg – finns ibland växter, insekter och snäckor långt norr om sitt egentliga utbredningsområde. Jfr talusbrant. Rasbrant kan avsättas som biotopskyddsområde av Skogsstyrelsen enligt § 6 förordningen (1998:1252) om områdesskydd i miljöbalken eller av länsstyrelsen enligt § 7 i samma förordning, om ingen eller endast obetydlig avverkning skett under de senaste 30 åren eller om området bedöms ha varit kontinuerligt trädbevuxet i flera trädgenerationer.
Skogsencyklopedin