ett ord med finskt ursprung som ordagrant betyder ”vittrande sten” eller ”rutten sten” [fi. rapautua = vittra, kivi = sten] och som används för att beteckna en grupp graniter med vissa kemiska, mineralogiska och texturella särdrag. Rapakivitextur är ett uttryck som används för att beskriva bergartens innehåll av stora, porfyriska, plagioklasmantlade kristaller av ortoklas (kalifältspat). Termen rapakivi syftar på att graniter av detta slag i vissa områden har en stark tendens att grusvittra, dvs. sönderfalla i gruspartiklar. Detta är för övrigt en bidragande orsak till att termen fältspat infördes på 1600-talet av Daniel Tilas. Han observerade att sådan grusvittring lett till att stora kristaller av ”spat” (en term som avsåg tavelformade, speglande mineral som fältspat) ur sydvästra Finlands rapakivigranit frilagts och hamnat på fälten i sydvästra Finland. Ålands berggrund karakteriseras av förekomsten av rapakivigranit. Rapakivigranit finns i Sverige bl.a. kring Nordingrå i Ångermanland, på Rödön utanför Sundsvall och vid Ragunda i Jämtland.
Skogsencyklopedin