ett vardagligt uttryck för vintervila (dormancy) och innebär att plantans skott inte växer trots optimala tillväxtbetingelser (långa ljusperioder och värme). Det krävs en viss tids kylexponering för att vilan skall brytas Normalt är vilan bruten hos plantan sent på hösten eller i början på vintern. Det här är en skyddsmekanism som gör att plantan inte luras att börja växa vid tillfälliga värmeperioder under hösten som annars skulle kunna orsaka frostskador vid snabba väderomslag till kyla. Trots att plantan är vilbruten fortsätter den att bygga upp sin frosthärdighet som är maximal mitt i vintern. Se även frostskador, fotoperiodism.
Skogsencyklopedin