plantors egenskaper för att långsiktigt etablera sig på en ståndort efter plantering och kunna utvecklas till ett träd med önskade kvaliteter. Kvalitetskraven varierar med växlande ståndortsförutsättningar.
Plantans etableringsförmåga på en odlingslokal påverkas av plantans storlek eller morfologi, vitalitet, stresstolerans, trädslag, proveniens och rotkaraktär. Det finns flera mätbara egenskaper eller test som kan kopplas till plantkvalitet: t.ex. vilostatus, frystolerans, näringsstatus, plantas rottillväxtkapacitet och stresstolerans. En del av dessa uppgifter kan erhållas från plantskolan. Rent allmänt skall plantorna vara fria från mekaniska skador och sjukdomar, de bör vara jämnhöga, ha odlats vid lämplig odlingstäthet i förhållande till odlingstiden (plantor som fått trängas för hårt i plantskolan tappar vitalitet), ha god stamstyvhet, dvs. ett lämpligt förhållande mellan stamdiameter och längd samt mellan skott och rot (för liten rotdel kan betyda låg tolerans mot torka).
För barrträd gäller vidare att en mörkgrön och stor barrmassa är tecken på god näringsstatus (men inte nödvändigtvis god stresstolerans). Rötterna skall vara oskadade och vitala. Eftersom skogsplantors rötter är mycket fryskänsliga finns det alltid en risk att de drabbats av skador under vinterlagringen. Detta kan kontrolleras i odlingstest före plantering. Rötterna skall inte bara försörja plantan med vatten och näring, utan de skall också sörja för en god framtida stabilitet hos trädet. Detta innebär att rotsnurr och andra deformationer inte bör förekomma. Rotklumpen ska vara väl sammanhållen, men hård armering av rötter medför risk för rotsnurr. Klena, skadade, dubbeltoppiga, krökta och sjuka plantor kasseras under planteringsarbetets gång.
För lövträd gäller samma krav som för barrträd med tillägget att bladen inte bör vara utslagna vid planteringstillfället. Se även plantering.
Skogsencyklopedin