Skogsencyklopedin

planteringspunkt

det ställe där en planta planteras. Planteringspunktens egenskaper påverkar plantans förmåga att klara sig både på kort och lång sikt. En bra punkt har kontinuerlig och avpassad vattenförsörjning, god mark- och lufttemperatur och tillgång till fri växtnäring. Genom markbehandling förbättras etableringsmiljön och flera alternativa planteringspunkter skapas (se markberedning). Av klimatfaktorerna är felaktig vattenförsörjning den enskilt största orsaken till plantavgång, t.ex. genom att plantan satts för lågt i en planteringspunkt.
Olika typer av planteringspunkter:
1) Fläck på barlagd mineraljord, under marknivå, (genom att humuslagret skrapas av)
2) Fläck på barlagd mineraljord, i marknivå
3) Hög på mineraljord (genom att mineraljord skyfflas upp mot kanten av den markberedda ytan)
4) Hög på omvänd torva (genom att mineraljord skyfflas upp på omvänd torva)
5) Omvänd torva (genom att humuslagret vänds upp och ner på orörd markyta)
6) Hög på humus (genom att mineraljord skyfflas upp på orörd markyta)
7) Obehandlad mark med eller utan avverkningsavfall.
Planteringspunkten bör om möjligt ligga mitt i den markberedda ytan så att vegetation och skadegörare inte kan härja fritt kring plantan. Den bör ligga så högt som möjligt på frostlänta marker. Den bör ligga på omvänd torva på finjordsrik mark med uppfrysningsrisk. Observera att plantan sätts djupare i dessa punkter. Se djupplantering.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Axel och Anders börjar på Forum Fastighetsekonomi
SkogsJobb