negativa 10-logaritmen för vätejonaktiviteten, uttryckt som gram vätejoner per liter lösning. pH är alltså ett sätt att ange koncentrationen av vätejoner, i det här fallet i marken och markvattnet. Ju lägre pH-värdet är, desto större är vätejonkoncentrationen, dvs. desto surare är marken. En lösnings (t.ex. en vattenlösnings) pH-värde är ett mått på dess aciditet. Vid pH 7 är en lösning neutral. Vid lägre värden, dvs. mycket vätejoner, är lösningen sur och vid högre värden basisk (alkalisk). Lågt pH är i sig inte skadligt för rötterna, som är anpassade till sur miljö. Men de naturliga syrorna i marken är svaga och de som tillförs från luften är starka syror. De starka syrornas vätejoner tränger lättare ner på djupet i marken, vilket ökar lösligheten hos aluminium och andra metaller samt tungmetaller. Vid pH 4,4 löses aluminium ut ur mineraljorden. Detta kan skada växtrötterna och ge allvarliga störningar i vattenekosystemen. Det förutsätter troligen att halten av kalcium och magnesium är låg, varför effekten av en förhöjd aluminiumhalt kan motverkas genom kalkning.
pH-värdet i markens ytskikt har sjunkit med 2 enheter de senaste 30 åren i de inre delarna av västra Götaland. Det innebär att marken där blivit 100 gånger surare. I övriga Götaland utom Skaraborg och Östergötland är belastningen av luftföroreningar hög. Norr därom är belastningsvärdena förhöjda upp till södra Norrland och kustlandet norrut t.o.m. Västerbotten. Resten av landet har svagt förhöjda värden. Se även försurning.
Skogsencyklopedin