(Sorbus intermedia) ett mycket härdigt och stormfast lövträd i familjen rosväxter. Arten finns naturligt i Götaland och östra Svealand, framför allt i kusttrakter, och används gärna i parker och urbana miljöer. Har extremt hög tolerans mot luftföroreningar. Arten blir inte särskilt hög, max 20 m, men kan nå grova dimensioner.
Bladen är 8–12 cm långa, äggrunda med 7–9 par sidonerver. På ovansidan är de mörkgröna, under gråfilthåriga. Frukten är orangeröd med två nästan sammanvuxna stenar. Fruktköttet är mjöligt, gulaktigt och smakar sött.
Ståndort: Anspråkslösa ståndortskrav, men lämpar sig på kalkrik mark. Pionjärträdslag.
Skötsel: Oxel är inte beståndsbildande varför skötselprogram saknas. Troligen kan man tillämpa samma principer som vid skötsel av andra lövträd. Huvudstammarna bör alltid ha fria kronor och att grönkronan bör inte tillåtas understiga 50 % av trädhöjden.
Virket är ljust, tätt och mycket starkt. Det är lätt att polera men inte särskilt röttåligt. Veden är ströporig med tydliga årsringar och har blygsam användning, då främst som slöjdvirke, förr även till bowlingklot.
Se ävan Sorbus.
Skogsencyklopedin