Skogsencyklopedin

öronvivlar, öronvivel

(Otiorrhynchus) vivelsläkte med ett 20-tal arter i Sverige. De fortplantar sig delvis genom jungfrufödsel (partenogenes). Öronvivlarna är 4–12 mm långa och svarta–rödbruna, översidan har ofta fläckar av ljusa hår eller fjäll. Snytet är utdraget och öronlikt utvidgat i spetsen. Täckvingarna är sammanväxta och flygvingarna helt reducerade, varför samtliga arter är oförmögna att flyga. De rör sig makligt, ofta nattetid, på marken eller i vegetationen. Larverna livnär sig på växtrötter vilket kan ge skador på olika grödor och barrträdsplantor. Skogsplantor kan också skadas genom att skalbaggarna gnager på barren eller bladen.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Axel och Anders börjar på Forum Fastighetsekonomi
SkogsJobb