produktionstid för en trädgeneration från sådd, naturlig föryngring eller plantering till slutavverkning. Omloppstiden kan delas upp i kalmarks- eller föryngringstid och utvecklings- eller växttid. Förekomsten av groddplantor utgör gränsen dem emellan. Om man planterar direkt efter slutavverkning med fleråriga plantor blir föryngringstiden negativ och den totala omloppstiden blir kortare än utvecklingstiden. Med optimal omloppstid menas en omloppstid i ett bestånd för det skogsbruksalternativ som maximerar markvärdet under givna begränsningar. Den styrs i hög grad av storleken på kalkylräntan som används vid beräkningarna. Optimal omloppstid (som bidrar till högsta kapitalvärde) varierar på följande sätt: Hög kalkylränta ger kort omloppstid. Sjunker räntan ökar den optimala omloppstiden. Hög föryngringskostnad ger lång omloppstid, oavsett ränta. Sjunker föryngringskostnaden minskar omloppstiden. Hög bonitet ger kort omloppstid, oberoende av räntan. Optimal omloppstid ökar med sjunkande bonitet. Omloppstiden varierar beroende på breddgrad mellan c:a 60 år för gran på bättre marker i södra Sverige till 120–140 år för ädellövskog och för tall på svaga ståndorter i norra Sverige. Se även markvärde, slutavverkningskalkyl, Faustmanns formel. Jfr utvecklingstid.
Skogsencyklopedin