åtgärd för att minska icke önskvärd vegetations negativa effekter på de arter som odlas. Normalt måste ogräs bekämpas när åkermark ska skogsplanteras, eftersom det största problemet då är ogräsvegetationen. I regel måste ogräset bekämpas upprepade gånger. Plantan drabbas annars av konkurrens om vattnet, sorkangrepp och kvävningsrisk. I synnerhet lövträd är känsliga för konkurrens från ogräs. Säkrast är att arbeta med en förebyggande behandling följt av bekämpningar efter plantering. Efterbekämpning kan behövas redan i juli samma år som marken planteras. Barrträd, ask, bok och ek tål behandling med jordherbicider, medan resterande lövträd är känsligare.
Behandling utan herbicider: Helt ogräsfri, nybrukad åkermark kräver ingen förebyggande behandling, och ofta ingen ogräsbekämpning efter plantering. Förebyggande behandling är helplöjning följt av upprepade harvningar (5–7 ggr) säsongen innan plantering. Behandling åren efter plantering är körning mellan plantraderna med ett luckrande redskap (2–3 veckors intervall under vegetationssäsongen), kompletterat med manuell rensning närmast plantan. Detta förutsätter raka planteringsrader och kräver varsam körning.
Herbicidbehandling: Förebyggande behandling med jordherbicid (ofta Roundup) under juni–augusti säsongen innan plantering. Är gräsväxten riklig fordras ytterligare en behandling, gärna föregången av en lätt markbearbetning för att få vilande frön att gro. Behandling i samband med och efter plantering genom lämplig kombination av mekanisk och kemisk behandling, t.ex. punktbehandling med herbicid vid plantering följt av mekanisk ogräsbekämpning. Se åkermarksbeskogning.
Skogsencyklopedin