används för att driva upp täckrotsplantor, och kan vara returnerbar (plast) eller kasserbar (papp). Odlingsbehållaren fylls med odlingssubstrat (vanligen torv), bevattnas och besås för att sedan ställas i växthus. Efter en vanligtvis ganska kort period i växthuset transporteras plantkassetterna på ramar ut på frilandet. Vid ettårig odling brukar plantorna tas upp ur odlingsbehållarna på hösten och placeras i täta pappkartonger för vidare transport till fryslager för leverans under våren. Plantkassetterna lämnar i detta fall inte plantskolan. I andra fall levereras plantorna i de ursprungliga odlingskassetterna för utplantering som sedan returneras till plantskolan. Odling i behållare medger rationell och kostnadseffektiv hantering, men felaktigt utformad kan metoden medföra att plantorna utvecklar rotsnurr. Genom att utforma odlingskrukorna så att sido- och bottenrötter kan beskäras kan risken för rotdeformationer minskas. Moderna krukor har vertikalt orienterade öppningar (slitsar) längs behållarväggarna som möjliggör fri rottillväxt nedåt och utåt. Rotbeskärningen sker oftast som en kombination av luftbeskärning och mekanisk beskärning. Det finns också system som bygger på kemisk rotbeskärning där behållarens insida målas med ett utvecklingshämmande ämne, t.ex. en kopparfärg. Kopparen gör att rottillväxten hämmas när rotspetsen når behållarväggen.
Skogsencyklopedin