klassificering av skogsmarkens lämplighet och produktionsförutsättningar utifrån fuktighetsförhållanden och godhetsgrad (med hjälp av förekomsten av vissa arter). ”Det Nordsvenska skogstypsschemat” av Tore Arnborg utgavs av Svenska skogsvårdsföreningen och användes regelmässigt för beskrivning av skogliga produktionsförhållanden, men ersattes av den klassificering som återfinns i Skogshögskolans boniteringssystem.
De olika skogstyperna som schemat beskriver motsvarar olika föryngringstyper som ska ge vägledning om hur marken ska föryngras och om vilka eller vilket trädslag som bör användas. Det nordsvenska skogsstypsschemat har 3 huvudgrupper (hedskogar, ängsskogar och myrskogar), 4 vegetationsserier (ris-serien, ekbräken-ris-serien, ört-ris-serien och ört-serien). Markerna delas upp i magra, goda, rika och mycket rika marker. Vegetationen grupperas i bottenskikt, fältskikt, buskskikt och trädskikt, samt ett särskilt plantskikt för trädplantor. Växtsamhällena grupperas utifrån vattentillgången i skarpa, torra, friska, fuktiga och våta marker. Utifrån detta urskiljs olika skogstyper, t.ex. torr ristyp, torr ekbräken-ristyp, fuktig örttyp.
Jfr Cajanders skogstypsschema.
Skogsencyklopedin