metalliskt grundämne, tillhörande undergrupp 8 i periodiska systemet. Nickel är en hård silvervit metall som tillhör de s.k. järnmetallerna tillsammans med järn och kobolt. Den är beständig i luft och är svagt magnetisk. Den genomsnittliga halten för nickel hos bergarterna i den åtkomliga delen av jordskorpan är c:a 80 g/ton. I svenska skogsjordar ligger medelhalten på c:a 18 g/ton. Vanligen förekommer elementet i nickelhaltig magnetkis som speciellt följer de mellansvenska sulfidmalmerna. Nickel är strukturbeståndsdel i bl.a. enzymet ureas och är ett viktigt mikronäringsämne för vissa växter och organismer. I högre koncentrationer är nickel giftigt för flertalet livsformer.
Den förste som fastställde att nickel är ett eget grundämne var Axel Frederik Cronstedt, som år 1751 försökte utvinna koppar från kopparnickel (nickelin), men istället fick fram en vit metall som han kallade nickel. Detta gjorde han i Los gruva i nordvästra Hälsingland. I gruvan, som nu är ett turistmål, bröts även kobolt.
Skogsencyklopedin