(SFS 1964:822,1976:484, SNV 88:6) lag från 1964 som tidigare reglerade skyddet för naturmiljön, ersattes 1 januari 1999 av miljöbalken.
Naturvårdslagen (beteckning NVL) gav möjlighet att skydda och vårda områden för naturvårdsändamål, t.ex. naturreservat och biotopskydd. Vidare föreskrev lagen tillstånd för bl.a. täktverksamhet och markavvattning där samråd måste ske för vissa arbetsföretag som kan ändra naturmiljön. Bestämmelserna, som nu finns i miljöbalken kap. 7 och 8, refereras i urval nedan.
Lagen omfattar dels generella bestämmelser till skydd för natur och miljö, dels bestämmelser avseende vissa avgränsade områden. Den grundläggande regeln var och är att alla skall visa hänsyn och varsamhet gentemot naturen (§ 1).
I naturvårdslagen fanns olika former för skydd av naturen inom avgränsade områden: nationalpark (som bara kan bildas på statlig mark), naturreservat, naturvårdsområde, naturminne, fridlysning av växter och djur, djurskyddsområde.
§ 21 (NVL) ”Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som annars är särskilt skyddsvärda. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer vilka biotoper som skall omfattas av första stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första stycket. Innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.”
Skogsstyrelsens författningssamling SKSFS 1994:1 ger allmänna råd till § 21 naturvårdslagen och § 19 b naturvårdsförordningen, nu miljöbalken.
Biotoper (§ 21 NVL) ”Med sådana mindre mark- eller vattenområden som omnämns i § 21 Naturvårdslagen bör avses områden som inte är större än vad som är nödvändigt för att tillgodose biotopens skyddsbehov. Storleken på områdena varierar med hänsyn till skyddsbehovet och bör i enstaka fall kunna uppgå till fem hektar. Under rubriken ”Skyddsvärda biotoper” anges vilka krav som i övrigt bör ställas på biotoperna.”
Markavvattning (NVL) eller dikning för att öka virkesproduktionen får inte ske utan länsstyrelsens tillstånd. Skyddsdikning på nya hyggen är undantagna, men kräver anmälan till Skogsstyrelsen.
Nationalpark är ett större sammanhängande område av viss landskapstyp. Förutsättning för bildande av nationalpark är att staten äger marken, och att området befinner sig naturligt tillstånd, eller i väsentligt oförändrat skick.
Naturminne är ett litet område, vanligen under 1 ha, eller punktobjekt, t.ex. enstaka träd eller jättegrytor, som avsatts för sin särarts skull. Naturminnen har låg egentlig naturvårdande funktion.
Naturreservat kan inrättas på områden, som har stora natur- eller kulturvärden och särskilt behöver skydd eller särskild vård. Detsamma gäller områden som är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv. Urskogsområden och andra områden med gammal skog är exempel där naturreservat kan bli aktuellt. Reservatföreskrifterna kan medföra att pågående markanvändning avsevärt försvåras, vilket berättigar markägaren till ekonomisk ersättning.
Naturvårdsområde finns inte längre kvar som skyddsform, men kunde inrättas när en natur- eller kulturmiljö behöver särskilt skydd eller särskild vård och åtgärderna inte är så omfattande, att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Föreskrifterna kan reglera t.ex. arbetsföretag och ge rätt att utföra aktiva vårdåtgärder.
Samrådsskyldighet (NVL) gäller för arbetsföretag som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Samråd sker med länsstyrelsen. När det gäller hyggesplöjning har regeringen föreskrivit samrådsskyldighet för hela landet. För vissa områden kan länsstyrelsen föreskriva att samråd skall ske för särskilt angivna arbetsföretag. Förordnanden kan utfärdats för arbetsföretag som vägbyggnad, plantering, gödsling och anläggning av upplagsplats. Vid samråden kan länsstyrelsen förelägga företagaren att vidta de åtgärder, som behövs för att begränsa eller motverka skador på naturmiljön. Dock inte i sådan omfattning att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Skadliga (skogliga) arbetsföretag (§ 21 NVL) som gäller alla biotoper är t.ex. grävning, dikning, schaktning, utfyllning med eller tippning av avfall eller överskottsmassor, anordnande av upplag och andra arbetsföretag som kan medföra att naturvärdena förändras. Exempel på skogliga arbetsföretag som kan vara aktuella i en biotop och som kan skada naturmiljön anges under rubriken ”Skyddsvärda biotoper”. När t.ex. föryngringsavverkning anges som exempel på ett skadligt arbetsföretag, nämns vanliga följdåtgärder – exempelvis markberedning, plantering, sådd och skyddsdikning som inte särskilt skadliga arbetsföretag.
Strandskydd gäller i hela landet för land- och vattenområde till 100 m från strandlinjen längs sjöar, vattendrag och havskust. Syftet är att säkra allmänhetens tillgång till stränder och vatten samt skydda stränderna från exploatering då de är biologiskt värdefulla. Skyddet kan vid behov utvidgas till 300 m genom beslut av länsstyrelsen. Skyddet innebär att nybyggnad eller annan anordning och åtgärd som begränsar allmänhetens tillträde inte får komma till stånd. Anläggningar för areella näringar berörs inte.
Täkter av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter kräver länsstyrelsens tillstånd om det gäller mer än för markägarens husbehov. Jfr miljöbalken, naturvård.
Skogsencyklopedin