i lag eller på annat sätt föreskriven skyldighet att planera och genomföra arbeten i naturen på ett sådant sätt att inte naturvärden går till spillo i orimlig omfattning. Naturhänsyn innebär att biologisk mångfald och variation i det brukade skogslandskapet främjas genom att man återskapar eller efterliknar naturliga företeelser, strukturer och störningsmönster. Syftet är att, i samverkan med skyddet av större områden (se naturreservat), skapa förutsättningar för skogens arter att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Naturhänsyn kan i vissa fall vara starkt inriktad på att gynna vissa skogsarter. Exempelvis arbetar man i de områden där den vitryggiga hackspetten ännu fortlever med särskilda åtgärder för denna art.
Naturhänsynen kan delas in i tre nivåer:
Detaljhänsyn innebär sparande av äldre träd, grova lövträd, högstubbar, lågor, trädgrupper, hålträd, boträd, bärande eller sällsynta träd och buskar m.m.
Hänsynsytor är sparade ytor upp till 0,1 ha t.ex. surdråg, bryn, bäckmiljöer, kantzoner mot myrar, branter och hällmarker, skyddszoner runt boträd och spelplatser m.m.
Hänsynsområden är frivilliga avsättningar av markområden större än 0,1 ha. I certifieringssammanhang brukar det finnas ett särskilt åtagande att avsätta en viss procentandel (oftast 3–5 %) som hänsynsområden, vilka undantas från andra åtgärder än den skötsel som är påkallad för att bevara och främja biotopens naturliga biologiska mångfald. Hänsynsområden är ett mycket viktigt komplement till naturreservat och biotopskydd på skogsmark.
Generell naturhänsyn kan sägas utgöras av detaljhänsyn och hänsynsytor tillsammans. Skogsvårdslagen föreskriver en viss miniminivå för generella hänsyn. I Skogsstyrelsens allmänna råd till lagen ges också många exempel på vad grundläggande naturhänsyn bör innefatta. Därutöver behövs en omfattande frivillig naturhänsyn för att miljömålen i skogspolitiken skall kunna nås.
Se även under naturvårdsförordningen, miljöbalken.
Skogsencyklopedin