staten tillhörigt område som avsatts p.g.a. sina naturvärden eller andra kvaliteter för friluftsliv och turism. Syftet är vanligen att bevara viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i huvudsakligen oförändrat skick. Grundtanken med nationalparkerna är att bevara delar av vårt nationella naturarv åt kommande generationer. Fjällnaturen täcker nära 90 % av parkernas samlade yta. Andra naturtyper i nationalparkerna är bl.a. urskog, lövskog, myr, skärgård och äldre odlingslandskap. Enligt svensk lag ska nationalparkerna utgöras av representativa landskapstyper som bevaras i naturligt tillstånd men också av natursköna, unika miljöer som kan ge starka naturupplevelser. En tanke är också att ge människan möjlighet att komma ut i skog och mark. De flesta nationalparkerna har vandringsleder och i några finns det informationscentraler. Vissa erbjuder även övernattningsmöjligheter.
Naturvårdsverket beslutar om skötseln av nationalparkerna och föreslår nya parker, medan riksdagen beslutar om inrättande. Enligt Internationella Naturvårdsunionens (IUCN) kriterier skall nationalparker 1) utgöras av relativt stora områden, 2) omfatta ett eller flera ekosystem som ej ändrats väsentligt av mänsklig påverkan, 3) vara öppna för besökare – på vissa villkor.
Landets nio första nationalparker bildades 1909 som de första i Europa. Ett par av de svenska nationalparkerna uppfyller ej storlekskravet. Naturvårdsverket har föreslagit att utöka nationalparksarealen i Sverige till sammanlagt 22500 km2, vilket är 5 % av landets yta och mer än en tredubbling av nuvarande areal. I dag utgörs 18 % av den skyddade naturen i Sverige av nationalparker, varav den största arealen, c:a 90 %, är fjällnatur. Resten av den skyddade naturen är bl.a. ett stort antal naturreservat. Enligt de globala målen för biologisk mångfald bör varje land sträva efter att ha åtminstone 10 % av landarealen i skyddade områden enligt den globala strategin för biologisk mångfald. Särskilt de underrepresenterade naturmiljöerna, liksom de med stor biologisk mångfald behöver bevaras. Sveriges 29 nationalparker (2010) är Abisko, Björnlandet, Blå jungfrun, Dalby söderskog, Djurö, Fulufjället, Färnebofjärden, Garphyttan, Gotska sandön, Hamra, Haparanda skärgård, Kosterhavet, Muddus, Norra Kvill, Padjelanta, Pieljekaise, Sarek, Skuleskogen, Stenshuvud, Stora sjöfallet, Store mosse, Sånfjället, Söderåsen, Tiveden, Tresticklan, Tyresta, Töfsingdalen, Vadvetjåkka och Ängsö. Sarek och Padjelanta i Lappland är Sveriges två största nationalparker på 200 000 ha vardera.
Föreskrifterna är olika i nationalparkerna, men generellt gäller att det är förbjudet att störa och förstöra – vilket även gäller i all svensk natur enligt allemansrätten. I flera parker är det förbjudet att elda, tälta och medföra okopplad hund. Stenar och växter får inte samlas, däremot är det fritt att plocka bär och svamp precis som i övriga marker.
I Sverige finns utöver nationalparkerna ett stort antal naturreservat och naturvårdsområden. Sammanlagt upptas drygt 8 % av Sveriges yta av naturskyddad mark.
Skogsencyklopedin