en form av järnmalm som uppträder som grus, kulor eller kakor i fuktig mark. Myrmalm, rödjord och sjömalm har bildats genom att järnföreningar fällts ut i form av limonit (järnoxidhydrat) ur ytligt grundvatten där det funnits som trevärda järnjoner. Utfällningen sker i tunna lager i kalkfattiga kärr. Järnhalten i myrmalm kan vara 35–40 %. Som högst innehåller limonit 62 viktprocent järn. Myrmalm och sjömalm (som utfälls på sjöbotten) upptäcktes för mer än 2 000 år sedan vara användbart för järntillverkning. Upptäckten låg till grund för järnåldern, vilken kommit att påverka skogen högst avsevärt och hur vi lever med naturen. Lämningar från järnframställningsplatser där myrmalm använts finns i synnerhet i Småland, men även på Gotland och Öland, i Skåne, Halland och Västergötland. Sådana lämningar kan vara rester av kolningsgropar, blästerugnar, slaggvarpar etc. Se även limonit.
Skogsencyklopedin