metalliskt grundämne, tillhörande undergrupp 6A i periodiska systemet och ingår i kromgruppen tillsammans med krom och volfram. Ren molybden är ett ljust glänsande, vanligen grått pulver. Medelhalten i jordskorpan är 1,5 g/ton, vilket är mycket lite, och aldrig i ren form, endast som kemiska föreningar. Det enda mineralet av praktisk betydelse är molybdenglans eller molybdenit, MoS2, ett mjukt skivigt, blåaktigt ämne som till utseende påminner om grafit. Molybdenglans förekommer allmänt i Skandinaviens berggrund. De svenska fyndigheterna är normalt inte brytvärda. Även havsvatten innehåller mycket låga halter molybden, c:a 10 mg/ton.
Molybden är ett nödvändigt spårelement eller mikronäringsämne för såväl bakterier och växter som djur. Det ingår i olika enzymer, bl.a. i dehydrogenaser och i nitratreduktas, som katalyserar reduktionen av nitrat till den mer tillgängliga formen nitrit i växter och mikroorganismer, enzymer som alltså är av mycket stor betydelse i naturen. Försurningen av miljön minskar molybdenets biologiska tillgänglighet genom att det i sur miljö fastläggs i svårlösliga aluminium- och järnmolybdater, vilket därmed kan leda till nedsatt tillväxt p.g.a. kvävebrist. Höga halter hämmar den biologiska tillgängligheten hos mikronäringsämnet koppar, vilket kan orsaka akut eller kronisk brist på detta hos både växter och djur. Likaså kan molybden hämma fosforomsättningen.
Metallen isolerades första gången 1781 av Peter Jacob Hjelm sedan Carl Wilhelm Scheele renframställt och beskrivit oxiden MoO3. Hjelm gav metallen namnet molybden.
Skogsencyklopedin