jordart som består av nedkrossade eller vittrade bergarter och olika typer av mineralkorn. Masshalten organiskt material i mineraljordarter understiger 2 %. Minerogena jordarter får olika hållfasthetsegenskaper beroende på fraktionsfördelningen och de indelas därför i friktionsjordarter och kohesionsjordarter. De förra är grovkorniga och hålls samman genom friktionen i partiklarnas kontaktytor. Blir sluttningsvinkeln hos en sådan jordart större än den s.k. friktionsvinkeln, rasar jord ner. I kohesionsjordar beror sammanhållningen främst på molekylära krafter, kohesion, vilka är större än gravitationskraften. I torrt tillstånd kan sådana jordarter därför hålla samman och bilda vertikala väggar. I vått tillstånd kommer vattenmolekylerna att upphäva kohesionskrafterna och jordarten kan komma i flytningstillstånd med skred, jordkrypning och jordflytning som följd. Särskilt flytbenägna är siltjordar och siltiga sandjordar. Vid tjälning och tjällossning är dessa jordar besvärliga, särskilt för transporter i terrängen. Efter plantering händer det inte sällan att plantrötter kryper upp ur jorden och lägger sig ovanpå genom s.k. uppfrysning. Jfr organisk jordart. Se även jordart.
Skogsencyklopedin