(Tomicus minor) en 3–4 mm stor barkborre, mest allmän i mellersta Sverige och skadegörare på skog och virke. Den ynglar vanligen under tunn bark, huvudsakligen i döda eller försvagade, stående eller liggande träd (eller grövre avverkningsrester). Mindre märgborren svärmar samtidigt som den större, dvs. tidigt på våren. Den gnager sig in i barken på samma sätt som större märgborren, men modergångarna görs måsvingeformat tvärs fiberriktningen med en gång på vardera sidan om ingångshålet. Mindre märgborren odlar blånadssvamp, som senare växer i gångarna och omgivande splintved och tjänar som larvföda. Detta förklarar också de ganska korta larvgångarna. Larverna förpuppar sig i splintveden, varifrån de nya insekterna lämnar virket genom flyghål. De nya baggarna ger sig upp i tallkronorna där de gnager ur märgen i års skotten. Baggarna övervintrar sedan nere i marken. Skadorna liknar den större märgborrens, men den mindre brukar inte uppträda fullt så talrikt. På timmer kan angreppen ge dyrbara skador eftersom blånad snabbt tränger djupt in i splintveden. Det gäller därför att få virket ur skogen utan dröjsmål. Se även märgborrar. Jfr större märgborre.
Skogsencyklopedin