pappersmassa framställd genom att granved av god kvalitet behandlats i raffinörer eller genom splipning. Resultatet är en blandning av fibrer och smådelar av veden. Vedutbytet är nära 100 %. Papper från mekanisk massa gulnar, blir sprött och är inte arkivbeständigt. Processen är mycket energikrävande. Ursprungligen, dvs. från 1840 då metoden introducerades, slipades veden genom att den trycktes mot en roterande slipsten i s.k. träsliperier. Produkten var slipmassa med c:a 50 % torrhalt och var under 100 år en viktig exportvara. Framställningsprocessen övergick till raffinörmetoden där veden i stället sönderdelas mellan roterande malskivor under hög temperatur. Slipmassa förekommer fortfarande i relativ stor omfattning i bl.a. Finland. I moderna raffinörer tillförs ånga (termomekanisk massa, TMP) och ibland även kemikalier (CTMP) före malningen. Dessa mekaniska massor kallas högutbytesmassor. Vedåtgången för mekaniska massor är c:a 2,4 m3fub/ton massa. Den mekaniska massan ger s.k. trähaltigt papper eller ingår till liten del i s.k. träfritt papper, som används till tidningspapper, kartong och enklare mjukpapper. Tillverkningen i Sverige uppgick 2008 till 3,8 miljoner ton. Se massatillverkning, slipmassa.
Skogsencyklopedin