del av ekologi som behandlar och studerar samspelet mellan djur, växter, svampar och miljön i eller under markytan. Samspelet består t.ex. av att växterna tar upp näringsämnen ur jorden direkt eller med hjälp av mykorrhiza. Mykorrhizasvampen får i utbyte energi i form av sockerarter från fotosyntesen hos växterna. Bakterier och encelliga djur utnyttjar näring som läcker ut från rötter och hyfer i rotzonen. Mycel blir föda åt hoppstjärtar och kvalster i de luftfyllda porerna medan det i vattenfilmen runt jordpartiklarna finns bakterier, encelliga djur och rundmaskar. Ytligt och i större porer finns skalbaggar och larver, spindlar, klokrypare och enkelfotingar vilka alla är predatorer precis som vissa kvalster och rundmaskar. I markytan finns vidare gråsuggor, sniglar, snäckor och dubbelfotingar som äter direkt av förnan och sönderdelar den så att bakterier och svampar kan tillgodogöra sig näring därur. Daggmaskar och småringmaskar äter jord för att tillgodogöra sig näringsämnena, och under tiden som jorden finns i deras tarmkanal hinner den förflyttas i marken. Denna omflyttning kan uppgå till 10 kg jord per år under 1 m2 av markytan, vilket är av utomordentligt stor betydelse för struktur och bördighet. Många av Sveriges universitet och tekniska högskolor bedriver markekologisk forskning. Se även markorganismer.
Skogsencyklopedin