humusform där humusen inte är blandad med den underliggande mineraljorden. Gränsen mellan mår och mineraljord är synlig och väl avgränsad och måren ligger som en mer eller mindre väl filtad matta ovanpå mineraljorden. Avsaknaden av omblandning beror på att de grävande organismerna är fåtaliga. Därigenom bibehålls förnans struktur under betydligt längre tid än den gör i mull, därav den äldre benämningen råhumus. Mårlagrets tjocklek i förhållande till förnafallet indikerar nedbrytningens hastighet och därmed en del av näringsutbudet på ståndorten. (Ett tjockt mårlager kallas ofta fastmarkstorv.) Mårfilten består av humus som är genomvävd av rottrådar och svamphyfer. Den övre delen består av ett s.k. förmultningsskikt (F-skikt) med övervägande igenkännbara växtrester. Den undre delen består av en mörk, huvudsakligen strukturlös humus och kallas humusämnesskikt (H-skikt). Förnan är mestadels blandad med levande mossa och andra växter och kallas S-skikt. Mår är den vanliga humusformen i våra barrskogar och även den areellt vanligaste i Sveriges jordmåner. .
Skogsencyklopedin