mjuk, silvervit metall som brinner i luft och reagerar med varmt vatten. Magnesium är det 8:e vanligaste grundämnet i jordskorpan (medräknat syre, som är vanligast) och medelhalten är 2,3 viktprocent medan oceanernas medelhalt är 1 200 g/ton. I vår berggrund och våra jordarter uppträder magnesium nästan uteslutande i föreningar med kisel (silikater). Undantag från denna regel är områden där karbonatstenar med magnesium (dolomitmarmor) uppträder i berggrunden och jordarterna. Halten magnesium i sedimentära kalkstenar är dock ej speciellt stor. Svenska skogsjordars medelvärde ligger nära 0,6 % Mg och emanerar sannolikt ur gnejs och granitdominerade jordarter. Områden med högre halter än 1,0 viktprocent Mg förmodas dock vara påverkade av grönstensförekomster.
Växter innehåller 0,3–1 % magnesium av torrsubstansen. Är halten mindre än 0,2 % i bladvävnaden lider växten av magnesiumbrist, vilken yttrar sig dels som klorofyllunderskott (kloros) eftersom magnesium ingår i växternas klorofyll, dels som tillväxthämningar genom att ämnet har stor betydelse för bildningen av enzym verksamma vid fixeringen av luftens koldioxid. Brist på magnesium påverkar därför bildningen av kolhydrat, vilket leder till en minskad tillväxt hos roten. Även mykorrhizautvecklingen hämmas av den minskade kolhydratbildningen. Det gör att upptaget av vatten och näringsämnen försvåras påtagligt, vilket leder till sämre magnesiumtillstånd. Brist kan också leda till nekroser i bladspetsar.
Markförsurning leder till att förråden av magnesium i skogsmark ersätts med väte- och aluminiumjoner och marken lakas ut. Kompensationsgödsling med magnesium kan ske med magnesiumhaltiga gödselmedel såsom stallgödsel, magnesiumsulfat och dolomitmjöl. Ett skogligt gödselmedel är Skog-N-Mg som innehåller 1,2 % magnesium. Medlet anses vara något försurande och rekommenderas inte i avrinningsområden till vattendrag och sjöar med låg buffringsförmåga. Ett eventuellt överskott av magnesium (i förhållande till kalciumtillgången) verkar starkt tillväxthämmande och t.o.m. dödande på de flesta växter. Permanent överskott förekommer endast i serpentin- och vissa saltjordar.
Skogsencyklopedin