bergart som uppstått genom att en bergartssmälta (magma) stelnat (kristalliserat under avsvalning). Här skiljer man på djupbergarter, gångbergarter och ytbergarter. Hit hör t.ex. urbergets graniter, gabbro, diabaser, hyperiter och basalter. I petrografiska sammanhang har beteckningarna basisk och sur använts för att karakterisera kiselsyrahalten hos magmatiska bergarter. Detta beskriver inte huruvida bergarten har högt eller lågt pH, dvs. om den är basisk eller sur i strikt kemisk mening. Sura bergarter innehåller höga halter av kiselsyra (SiO2-halt större än 65 viktprocent) medan basiska bergarter har lägre halter kiselsyra (SiO2-halt 45–52 viktprocent). Understiger SiO2-halten 45 viktprocent benämns den magmatiska bergarten ultrabasisk. Bergarter som innehåller högre halter av natrium- och kalium än vad som fordras för att bilda fältspat med tillgänglig kiselsyra, kallas vanligen alkalina och uppträder som alkalina bergartskomplex på några få platser i landet. Intermediära bergarter håller en kiselsyrahalt mellan 65 och 52 viktprocent. Se även bergart.
Skogsencyklopedin