(1) nivåskillnad mellan två platser i terrängen. Lutningen påverkar grundvattnets rörlighet. Branta lutningar ger snabb rörlighet, svaga lutningar ger långsam rörlighet. I lutningar tillförs de nedre delarna vatten från de övre delarna (infiltrationsområdet), vilket oftast medför att marken är bördigare nere i sluttningen. Ökad rörlighet ger ökad syresättning och näringstillförsel, vilket gynnar tillväxten. Rörligt vatten förhindrar i viss mån tjälning. Ju mer marken lutar, desto tjockare tenderar blekjordslagret att bli. Lutningen mäts med lutningsmätare (klinometer). Höjdmätare och s.k. klinometerkompass kan också användas.
– (2) komponent i terrängklassificeringen som förutsättningarna för genomförandet av en skogsåtgärd, huvudsakligen avverkningar. Se terrängtypschema.
– (3) stigning hos vägar. Stigningen begränsas av normer för olika vägklasser. Lutningen bör inte vara mer än 8 %.
Skogsencyklopedin