reduktion av lövuppslag så att önskat trädslag, vanligen gran eller tall, gynnas. Åtgärden kan utföras som totalröjning, punktröjning och skärmröjning. Oftast eftersträvas en enda lövröjning, men inte sällan måste åtgärden upprepas p.g.a. lövträdens förmåga att skjuta stubbskott eller rotskott. För sent insatta åtgärder hämmar produktionen hos huvudträdslaget, medan en för tidig och kraftig åtgärd resulterar i ett mångfalt värre lövuppslag som hinner ikapp plantorna. Tallplanteringar kräver god uppmärksamhet på lövuppslag. Två lövröjningar är inget undantag och första lövröjningen bör göras innan tallarna är 1 m höga. Lövröjning av granplanteringar kan vänta om lövuppslaget inte är för tätt tills granarna är 1 m höga. I de partier där inga andra trädslag finns kan mindre lövträd sparas, eller då de utgör bästa trädslagsval, t.ex. glasbjörk i mycket sanka partier. Löv har stor betydelse för den biologiska mångfalden och man strävar i det moderna skogsbruket mot en ökad lövandel i barrbestånden. Det kan därför finnas skäl att inte röja bort allt löv om ståndorts- och beståndsförhållanden är lämpliga för att spara lövet i större utsträckning. Lövröjning bör inte benämnas lövträdsröjning. Se även röjning.
Lövröjning utförs idag undantagslöst med mekaniska metoder – manuellt, motormanuellt eller maskinellt. Fram till 1980-talet användes ofta kemisk bekämpning, t.ex. flygbesprutning med fenoxisyrepreparat såsom hormoslyr. Sådana preparat förbjöds 1992 att användas för lövbekämpning.
Skogsencyklopedin