Skogsencyklopedin

littorinahavet, Litorinahavet (avrådd stavning)

saltvattenstadium i Östersjöns utvecklingshistoria efter senaste nedisningen och det stadium som närmast föregått Östersjön. Littorinahavet uppstod sedan havsytan stigit tillräckligt p.g.a. avsmältningen och Ancylussjön fått kontakt med Västerhavet via Öresund för c:a 9 800 år sedan. Sitt namn har havet fått efter ett saltvattenssläkte strandsnäckor som kallas Littorina littorea, vilka hittats just i strandavlagringar.
Ett riktigt salthav blev det troligen först för omkring 6000 år sedan. Inflödet av saltvatten och den därpå följande vattenståndshöjningen kallas littorinatransgressionen.
När Littorinahavet stod som högst bildades på många ställen längs östersjökusten från Gävle och söderut strandhak eller en strandvall, kallad littorinavallen. Denna littorinagräns är särskilt tydlig på Gotland där den i söder ligger 15 m ö.h. och i norr 27 m ö.h., i Syd- och Sydvästskåne syns den som den s.k. Järavallen, vilken ligger c:a 4 m ö.h. I Gävletrakten ligger vallen 80 m ö.h. Genom landhöjningen kom Öresund att grundas upp för c:a 3 000 år sedan och saltvatteninslaget därmed att minska. Brackvattenstadiet Limnaeahavet tog vid.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Axel och Anders börjar på Forum Fastighetsekonomi
SkogsJobb