kryptogam bålväxttyp som består av en ömsesidig symbios mellan ett stort antal svamparter och ett mindre antal grön- och blågrönalger. (Lavens latinska namn avser svampomponenten.) Lavarnas bål saknar rot, stam och blad i egentlig mening. De har förmåga att uthärda extrema förhållanden och förekommer t.o.m. på platser där inga växter kan existera. De klarar uttorkning upprepade gånger, att ta upp vatten direkt ur fuktig luft och förlora vattnet långsamt, att fotosyntetisera vid låga temperaturer samt att växa mycket långsamt. På många platser utgör kolonisation av lavar det första steget i uppbyggnaden av ett vegetationstäcke. Närmare 14 000 arter har påträffats, 2 000 av dem i Sverige.
Levnadssätten skiljer sig mellan olika grupper som urskiljs på utseende, inte alltid släktskap. Busklavar fäster vid underlaget i en punkt och har ett busklikt utseende. Bladlavar är bladlika och fäster med rotliknande utväxter från underbarken, rhiziner. Skorplavar är tryckta till underlaget och saknar speciella fästorgan. Många lavar lever på trädbark (epixyla), varvid barkens struktur och pH avgör vilka lavarter som förekommer (fattigbark respektive rikbark). Andra lever på kala stenar (epilitiska) och även där är struktur och pH avgörande för vilken art som kan kolonisera ytan. Genom att avge lavsyror och oxalsyra påverkar lavarna sitt underlag och bidrar i hög grad till den kemiska vittringen av mineral, dvs. frigörelsen av växtnäringsämnen.
Lavar används i många fall som indikatorarter i bestämningen av skyddsvärda biotoper och många lavar är i dag hotade p.g.a. skogsbruket. De avslöjar dessutom luftkvaliteten genom sin känslighet för sot, svaveldioxid, ozon m.m.
Förökningen sker både könligt och könlöst. Det är alltid svampen som svarar för den könliga förökningen, som sker med hjälp av sporer som sprids från en fruktkropp, det som vardagligt kallas svamp. Sporerna måste sammansmälta med en alg för att en ny lavindivid skall uppstå. Chansen till lyckad förökning är därför betydligt större vid den könlösa förökningen, men då sker ingen kromosomutväxling och artutveckling. Den könlösa förökningen sker antingen genom att fragment av laven har förmåga att växa ut till en lav sedan de har skiljts från moderplantan, eller genom specialiserade organ som producerar små diasporer som innehåller både alg- och svampkomponenten.
Praktiskt har lavarna betydelse för rennäringen som vinterföda åt renarna. Vissa lavar har också funnit användning för dekoration och färgning. Vissa lavar är också ätbara och har använts bl.a. för att dryga ut mjöl i nödtider.
Skogsencyklopedin