övergripande planering i syfte att åstadkomma samordning mellan olika landskapstyper, företrädesvis så att naturlandskapets och det kulturpåverkade landskapets resurser i form av mark, vatten, luft och vegetation kan brukas i balans med varandra och så att en god livsmiljö kan säkerställas för människor, växter och djur. Landskapsplanering ingår i regional och översiktlig kommunal planering, i detaljplanering av parker och grönområden. I skogliga sammanhang bidrar landskapsplaneringen till att stärka den biologiska mångfalden, bl.a. genom att säkerställa tillgången på gammal skog. Se ekologisk landskapsplanering. Jfr landskapsvård.
Skogsencyklopedin