tillväxthöjande medel, vilket för fastmarksgödsling vanligen är kalkammonsalpeter. Tillväxtökningen per kilo kväve är lika stor för alla ammoniumnitratmedel. P.g.a. försurningsläget bör man välja medel, som inte verkar försurande. Det gäller i första hand kalkammonsalpeter, dvs. AN med tillsats av dolomit (magnesiumhaltig kalksten), vilket motverkar den ibland något försurande verkan som AN anses kunna ha. Användningen av urea som kvävegödselmedel i skog har upphört då man ofta vid olämplig (torr och solig) väderlek fick betydande kväveförluster och då urean kan vara ganska aggressiv mot växtligheten.
Torvmarksgödsling med kväve kan ge god effekt på lingon-odon-skvattramtyp och sämre boniteter. Kvävetillgången är i och för sig god, men den del som direkt kan upptas av träden kan vara begränsad. 120 kg/ha rekommenderas. Äldre dikade torvmarker som ska gödslas behöver ofta dikesrensas och eventuellt också kompletteringsdikas. Ofta är det också nödvändigt att röja, gallra samt avverka en del överåriga träd före gödslingen. Se även gödsling.
Skogsencyklopedin